Det gyllene mötet av Alistair MacLean

Inbunden. Albert Bonniers Förlag. 1963. 287 sidor. Inlagan i gott skick, lätt nötta pärmar med en centimeterstor missfärgning. Vikt: 345 g.

Ur förordet: Förstestyrman Carter hade sina svagheter, men dit hörde definitivt inte sofistikerade och eleganta unga damer med maliciös humor – även om de råkade vara grönögda, rödhåriga miljonärsdöttrar. Miljonärer hörde inte heller till hans favoritumgänge, och ur den synpunkten var hans tjänstgöring ombord på s/s Campari lite misslyckad. Det hela artade sig dock till en av dessa lyxkryssningar, som hade gjort Blue Maillinjen världsberömd och fått celebriteter, miljonärer och vanliga kungliga i exil att slåss om dessa få men luxuösa sviter. Men denna gång hade det smugit sig in en katt bland hermelinerna: Bland passagerarna fanns en som om han sanningsenligt hade uppgett sitt yrke på passagerarlistan borde ha skrivit: Mördare. Om detta svävade dock såväl Camparis kapten som dess passagerare i lycklig okunnighet när Campari lättade ankar efter ett förtretligt dröjsmål i Carracios hamn. Det skulle bli uppenbart efter endast några timmar – men då hade redan flera besättningsmän fallit offer för den snabbe och tystfotade mördaren och andra svävade i uppenbar livsfara. Och vad som sedan hände, om det skrupelfria gangsterband som ledde myteriet ombord på s/s Campari, om de storpolitiska förvecklingar som hotade och om det mod som utvecklades av förstestyrman Carter och den övriga besättningen och inte minst av den viljestarka Susan Beresford berättar Alistair MacLean på sitt oförlikneliga sätt. En MacLean i högform.