Gnäll och gny i Svitjod. Ur Gustaf Mångvis saga av Gunnar Ericsson och Ewert Karlsson

Häftad. LTs förlag. 1969. 126 sidor. Nötta pärmar, läsveck på bokryggen, överstruken namnteckning på insidan av främre pärmen. Vikt: 357 g.

Baksidestext: Gnäll och gny i Svitjod ger det yppersta av de mångförslagna krönikörerna Gunnar på Lid-arrende och Ewert Nidriste. Här skildras hurusom trätofrön spirar mellan och inom de svitjodska flockarna till både glädje och bekymmer för hövdingarna Tage Slingerskank, Gunnar Sluge, Sven Mitthögre, Yngve Uppfärske och Giftrik Halvröder, ävensom huru nya flockar bildas för att skapa större enighet enligt teorin om förökning genom delning. Faran av att förtära födoämnen föranleder stort gnabb mellan människobotaren Per Omättad som hävdar att mjölk är livsfarlig och hans arge vedersakare Björn Mjölkvärje som anser denna mening kommen från ett okynnes fä. Ingmar Självråde bryter mot agaförbudet och besmockar en yrkestadlare och Alice Skrudkättja drar i sitt jämmerkväde av sina kläder som hon visat för guld. Vådan av sköterskornas kort-kortas inverkan på manliga patienters puls påtalas och arga allristerskor gör uppror mot mannaväldet. Tre vinländare far till månen för att hämta grus och i Birka älskar man en sugga – mycket annat att förtiga. Tänk i alla fall så man bar sig åt i Gustaf Mångvis dagar!