De kämpade förgäves av Gösta Johansson

Inbunden. LTs förlag. 1976. 142 sidor. Gott skick, har en stötskada på långsidan av pärmarna och en borttagen namnteckning på främre pärmens insida. ISBN 9136007935. Vikt: 364 g.

Baksidestext: Torparsonen Jonas Persson vandrar mot Stockholm en sommardag vid sekelskiftet. Det enda han har på fickan är hoppet om ett jobb i huvudstaden och drömmen om en bättre tillvaro, eventuellt efter emigration till Amerika. Jonas har turen att få arbete vid spårvägen och hamnar som inneboende hos arbetskamraten Lars Rydén och hans familj. Rydén är övertygad socialdemokrat och förutspår det kapitalistiska systemets snara sammanbrott. Han lägger ut texten om "solidariteten som arbetarklassens styrkebälte", och Jonas blir allt mer medveten om den hårda fackliga och politiska kampen i samhället. Ibland packar de matsäckskorgarna och går till Lill-Jansskogen för att lyssna på Hjalmar Branting på söndagarna. Jonas besöker också Folkets hus för att höra Hinke Berggren och hans "unghinkar" gissla reformismen och Branting. När sedan storstrejken bryter ut i augusti 1909 går spårvägens folk med av soldaritet. De strejkande drabbas av svåra prövningar och Jonas upptäcker att strejkbrytare finns där han minst anar det. 

Gösta Johansson – man minns honom gärna som signaturen Benjamin i Stockholms-Tidningen – har med sin snabba, journalistiska prosa målat upp ett stycke svunnet Stockholm, där människor och jäsande radikala idéer konfronteras med en bister verklighet. Bokens titel, De kämpade förgäves, kan också vändas i frågan: kämpade de verkligen förgäves? Kan en strejk vara meningsfull även för en förlorande part?